När man startar en ny klubb, börjar spela sitt första set eller bara testar skämt på open mic – så händer det. Du kikar ut i rummet och ser… fyra personer. Eller ännu värre: tre personer, en fluga och någon som tror att han är på karaoke.

Då uppstår frågan: Ska man köra? Eller bara ställa in?

Det finns två skolor. Två sätt att se på det. Och idag pratar vi om båda.

🛑 Skola 1: “För lite publik = ingen show”

Det är ett vanligt sätt att tänka. Många komiker (jag var en av dem) tycker att det inte är värt att köra om det är färre än tio personer. Att det inte kommer finnas energi. Att ingen kommer skratta. Att man hellre vill ta bussen hem än att stå på scen och prata till väggarna.

Och det är inte helt fel.

På comedyklubbar vet publiken sällan vilka som uppträder. De kommer för konceptet – inte för affischnamnen. De har knappt kollat line-upen. Och om de har, så känner de kanske inte igen någon.

Och om din polare är i publiken? Han skrattar – sen går han hem efter din akt.

Kort sagt: Det är svårt att connecta med en hel sal. Och om det bara är fyra personer där? Du hör varje suck. Ser varje ansiktsuttryck. Känner varje “varför är jag här”-vibb.

Det är tufft. Men… det finns ett annat sätt att se på det.

✅ Skola 2: “4 personer = fortfarande en publik”

Jag hörde en gång en podcast som förändrade allt. De sa:

“Om du vill bli bra, måste du stå på scen. Oavsett hur många som sitter i publiken. Fyra personer är också publik.”

Och det klickade.

Nästa dag testade jag det. Det var tomt. Fem personer kanske. Jag gick upp med samma energi som om det var Globen.

Och vet du vad? Det funkade. Magiskt.

🧠 Nyckeln: Din attityd

Om du går upp på scen och tänker:

“Vad gör jag här? Det är ju tomt…”

Då känner publiken det direkt. Och då är det kört.

Men om du går upp med känslan:

“Ikväll spelar jag för 200 personer. De andra 196 är bara förklädda till stolar.”

Då händer något.

Publiken känner din energi. Och de ger tillbaka.

🗣️ Tips: Prata med publiken direkt

När rummet är halvtomt – bryt isen. Prata med dem. Inkludera dem. Skämta om att ni inte är så många, men gör det med kärlek.

Säg nåt i stil med:

“Vi är inte många… men jag har sett mer stelt på familjemiddagar.”

Skapa kontakt. Gör det till en gemensam upplevelse. Och plötsligt lyssnar de. De är med dig.

Hittar du en liten detalj – nåt de säger, har på sig eller gör – och lyckas improvisera något kul?

Boom. Du har dem. Resten är bara att köra.

Och även om det inte var riktig improvisation… det känns som det. Och det räcker.

För det är det publiken kommer för. Inte perfekta manus – utan äkta möten.

Annars hade de varit hemma med popcorn och Netflix.

🎯 Materialet är inte allt

Många tror att texten är det viktigaste.

Men sanningen? Texten är kanske 10 %.

Det som räknas är: Din närvaro. Ditt kroppsspråk. Din blick. Din kontakt. Din känsla.

Och det kan finnas – även om det bara är fyra personer.

Vissa av mina starkaste, mest genuina reaktioner har kommit just när det knappt var någon där.

💡 Och om det är din egen show?

Om du gör ett helt set – och det bara är några personer i rummet – andas.

Det är rep. Det är träning. Det är värdefullt.

Och de där fyra kommer snacka om dig. De kommer minnas.

Mun-till-mun-effekten mäts inte i antalet – utan i intensiteten du skapar.

🏁 Slutsats

Att gå upp på scen – det är alltid en vinst. Oavsett hur många som är där.

Så nästa gång du tvekar, tänk på det här:

4 personer = 4 hjärnor, 4 hjärtan, 4 skratt.

Och det är redan mycket mer än inget alls.

Och vem vet?

Kanske sitter din framtida producent där.

Eller ännu värre – din framtida ex.