Om Peter Lisinski

Publiken tystnar...

Peter Lisinski äntrar scenen

Han är nervös. Kanske full. Det första han gör är att skakhänt tappa mikrofonen. Den rullar av scenen och en kvinna i första raden plockar upp den. Hon sträcker sig för att ge tillbaks den men i sin osäkerhet tolkar Peter rörelsen som en kupp. Den här kvinnan försöker ta hans plats. Han börjar skrika på henne. Det är svårt att höra vad han säger eftersom han svamlar och som sagt inte lyckats hålla kvar i mikrofonen, men det är någonting om "...fan tror du att du är?! Det är jaaag som står här!". Han försöker rycka mikrofonen ur kvinnans grepp och i panik håller hon krampaktigt tag i den. En kort brottningskamp följer med resultatet att Peter ramlar av scenen och välter ett bord. En vakt rör sig fram genom publiken och Peter börjar skrika åt honom att "Ta ut henne! Ta ut henne!". Vakten, som är mer än ett huvud längre än Peter, drar honom åt sidan och pratar tyst och allvarligt med honom i någon minut. Publiken viskar oroligt och förvirrat. Någon kollar om den stackars kvinnan är okej. Peter nickar snabbt och fogligt åt det som vakten säger. Hans kroppsspråk säger att han är villig att gå med på vad som helst. Han underkastar sig. Till slut verkar vakten nöjd och klappar faderligt Peter på axeln. Han börjar stapla upp på scenen igen. Han tittar på kvinnan och ber om ursäkt. Det syns att han har gråtit. Skulle han kunna få mikrofonen igen? Hon sträcker upp den. Det blir rundgång i en sekund. Publiken tittar på varandra. Tänker han verkligen ställa sig där nu och köra standup efter allt det där? Har han ingen värdighet? "Tack. Hej. Jag heter Peter. Ööööhhhh. Har ni tänkt på att... man inte kan köpa jordnötter i skal längre? Vad är grejen med det? Va?" ...

Tystnad